Sammanställt av Bo Plato, mångårig ordförande i klubben.

Hässleholms Schackklubb bildades torsdagen den 1 september 1921 vid ett sammanträde på Weséns konditori, beläget i hörnet Röingegatan (numera Tingshusgatan) – Vattugatan. Protokollet från det första sammanträdet finns bevarat i en speciell bok som innehåller större delen av årsmötesprotokollen fram till mitten av 1960-talet. Dokumentationen är emellertid ofullständig och periodvis saknas uppgifter om matchutbyte, laguppställningar, turneringsresultat etc.

14 personer var närvarande då klubbens första styrelse utsågs. Den kom att bestå av konditor Bror Wesén (ordförande), urmakare J. Th. Jönsson (vice ordförande), fanjunkare Bengt Eklund (kassör och sekreterare), snickare Albert Jönsson (materialförvaltare) och förrådsvaktmästare Olof Nilsson (vice materialförvaltare).

De tre sistnämnda var alla anställda vid Skånska Trängkåren, i dagligt tal T4, som hade flyttat till Hässleholm 1907. Regementet och dess personal skulle, liksom senare också P2, få stor betydelse för schackklubben och dess utveckling.

Vi känner namnen på ytterligare ett par av klubbens grundare: målare Gösta Lundberg och frisör Gunnar Malmberg.

Vid premiärsammanträdet kom man  bl a överens om att anmäla föreningens inträde i Sveriges Schackförbund. Det var vid denna tid vanligt att enskilda klubbar anslöt sig direkt till riksorganisationen, som hade bildats fyra år tidigare. Årsavgiften fastställdes till 4 kronor men man beslöt även att ta ut en inträdesavgift om 3 kronor.

Det dröjde åtskilliga månader innan verksamheten uppmärksammades av ortstidningen Norra Skåne men i en notis den 14 mars 1922 berättas att ”den starke spelaren och problemförfattaren adjunkt Malmström från Kristianstad” hade gett en simultanföreställning mot 22 hässleholmare, med resultatet +17 -3 =2. Birger Malmström hade 1914 grundat schackklubben i Kristianstad. Även hans klubbkamrat Arthur Håkansson, som 1921 hade utkämpat en oavgjord match om Sverigemästerskapet, anlitades under de närmast följande åren vid flera tillfällen för simultanuppvisningar.

I Tidskrift för Schack nr 6/1923 nämns att klubben haft säsongsavslutning på Stadshotellet med prisutdelning för tävlingar i tre klasser. I klass I segrade Torsten Åhlander, som erhöll en första inteckning i ett vandringspris. Det berättas också att man utkämpat två matcher vardera mot Kristianstads SK och Bjärnums SK (8½-1½ och 5-5 respektive 7-3 och 6-4).

Torsten Åhlander (1891-1958), i det civila kyrkoherde, var under flera decennier klubbens tongivande spelare. På grund av sin prästerliga gärning tävlade han blott sporadiskt och kunde sällan delta i matcher mot andra klubbar. Han var född i Karlshamn och hade i sin ungdom varit med om att grunda en schackklubb i Karlskrona. I yngre dagar mätte han inte utan framgång sina krafter med storheter som Rudolf Spielmann, Aaron Nimzowitsch samt Gideon Ståhlberg och den sistnämnde sågs gärna som gäst i prästgården i Vankiva. Partier från sådana möten finns bevarade.

1946 tävlade Torsten Åhlander vid 55 års ålder för första och enda gången i SM, som detta år arrangerades i Motala. Han ställde upp i klass I där han inledde starkt men sedan tröt orken och han slutade utanför prislistan. Åhlanders livslånga kärlek till schackspelet kom till uttryck i ett ofta citerat yttrande:

– Schack är inte ett spel, det är en vetenskap …

Tre år senare fanns sonen Yngve Åhlander på startlinjen i det första svenska juniormästerskapet, där han belade sjätte plats bland 13 deltagare. Han placerade sig före bl a Berndt Söderborg (senare landslagsman och OS-deltagare) samt Agne Hammartång (senare toppspelare i Malmö SS).

Inledningen av 20-talet var en dynamisk tid och schackklubbar bildades litet varstans: I Bjärnum och Älmhult 1922, i Glimåkra och Osby 1923, i Örkelljunga 1924 och i Hästveda 1925. Även i Vittsjö var man tidigt ute.

I mitten av decenniet hade Hässleholmsklubben 20 medlemmar. Som spellokal fungerade fortfarande Weséns konditori men senare gästspelade man bl a på Café Funkis (i hörnet av Röingegatan och Skolgatan). 1927 redovisade Sveriges Schackförbund 3 516 medlemmar organiserade i 136 föreningar. Staden Hässleholm hade drygt 3 000 invånare och en helårsprenumeration på Norra Skåne, som utkom tre dagar i veckan, kostade 9 kronor.

Allan-Sigward Lundin berättar i sin bok Det var i Hässleholm det hände (1963) att schackklubben våren 1925 hade haft ett informationsmöte i Godtemplarlokalen, varvid fil. mag. Thorén hade kåserat om schackspelets historia. Lundin skriver vidare:

– Sedan förvandlas scenen till schackbräde och barn agerar vita och svarta kungar och torn och springare och bönder. Alltsammans är nytt för Hässleholm och nytt för landet i övrigt också.

1928 utmärkte sig hässleholmaren Göte Nyberg genom att vinna en klass II-grupp vid kongresstävlingarna i Hälsingborg (som då skrevs med ”ä”). Såvitt vi kunnat utröna var Nyberg Hässleholms SK:s förste SM-deltagare.

På hösten samma år hade Sveriges Schackförbund organiserat en omfattande simultanturné för Efim Bogoljubow, vid denna tid en av världens starkaste spelare. Ett av hans 28 framträdanden ägde rum i Hässleholm. Bogoljubow mötte här 35 spelare från klubbarna i Hässleholm och Bjärnum med resultatet +28 -5 =2. De som lyckades vinna mot den blivande VM-utmanaren (mot Aljechin 1929 och 1934) var Ivan Crona, Rudolf Persson (från klubben i Bjärnum), Folke Persson, Edvin Nilsson och Gunnar Persson. Gösta Lundberg och Albert Jönsson klarade remi.

Tidigt intresserade man sig för korrschack och 1924 utkämpades en match mot Lunds Allmänna SK som man vann med 1½-½. Under decenniets andra hälft deltog några av de mest aktiva medlemmarna i de av tidskriften Schackvärlden arrangerade korrespondensturneringarna. Mest framgångsrika var Göte Nyberg och Albert Jönsson som erövrade flera prisplatser i de lägre klasserna.

Något regelbundet återkommande seriespel existerade inte men i Schackvärlden nr 8/1929 kunde man ta del av följande:

”Finalmatchen i Skånes Schackförbunds pokalserie har utkämpats mellan Ystads och Hässleholms schacksammanslutningar. Ystadsklubben, som räknar flera av Skånes äldre och namnkunnigaste spelare, var nog ansedd som avgjord favorit, men de yngre förmågorna i Hässleholm överraskade positivt. Matchen blev oavgjord, 2½ p. för vardera klubben … För att uppnå ett avgörande kommer en ny match att spelas”.

Lagen såg ut enligt följande (Hässleholms spelare först nämnda): Göte Nyberg – Alfred Harksen 1-0, Bengt Eklund – Folke Rolff ½-½, Albert Jönsson – Gustav Ling ½-½, Folke Persson – O. Beckman ½-½, Folke Welinder – John Göransson 0-1.

1930-talet

Omspelsmatchen avverkades i Eslöv den 19 januari 1930 och vanns av Hässleholm:

Göte Nyberg – Folke Rolff 1-0, Bengt Eklund – Alfred Harksen 1-0, Albert Jönsson – Carl Lind 0-1, Folke Persson – A. Göransson 0-1, Gösta Lundberg – W. Westerberg 1-0.

Bengt Eklunds vinstparti mot Alfred Harksen är bevarat.

Den 14 december 1930 fick man besök av den österrikiske mästaren Rudolf Spielmann som gav simultan på konditori Cecil. Han mötte 28 spelare från klubbarna i Hässleholm, Bjärnum, Osby och Höör med resultatet +20 -4 =4. De som lyckades besegra honom var Eric Andersson och Eric Persson, båda från Bjärnum, A. Nilsson från Höör och Ivan Crona från Hässleholm.

Det dröjde sedan ett par år innan Skånes Schackförbund organiserade en ny serie med klubbarna i Kristianstad, Hässleholm, Bjärnum och Osby som deltagare. Den vanns av Kristianstad före Hässleholm. En halv partipoäng avgjorde.

Därmed var det slut på Hässleholms första ”storhetstid” och en nedgångsperiod följde. Arbetslöshet och depression dominerade samhällsbilden och flera av de bästa spelarna lämnade klubben.

I ett försök att få fler medlemmar beslöt man i mitten av 1930-talet att ändra klubbens namn till Hässleholms Arbetarschackklubb. Försöket slog väl ut men efter några år återtog man utan större åthävor det gamla namnet. Årsavgiften var nu nere i 1:50, och efter ett mellanspel på konditori Cecil (numera Kings Head) var man sedan någon tid tillbaka hos Weséns.

I februari 1935 avled klubbens förste ordförande och initiativtagare Bror Wesén. Född 1875 i Stockholm hade han 1897 flyttat till Hässleholm där han startat eget som sockerbagare. Han kom senare att engagera sig i flera olika verksamheter och under några år fungerade han som ordförande i stadens Hantverks- och Industriförening. Han tillhörde även styrelsen för Norra Skåne. Ett av hans barn (han hade sex söner och två döttrar) övertog så småningom konditorirörelsen medan en annan son, Åke Wesén, gick i faderns fotspår som schackspelare.

På hösten 1935 bildades Nordskånes Schackförbund på initiativ av Willie Stål, Osby SK. Detta skulle få oskattbar betydelse för den schackliga utvecklingen och under årens lopp kom sammanlagt närmare 40 klubbar att tillhöra förbundet. Bland dessa välkomnades några  från angränsande landskap: Älmhults SK, Markaryds SK, Olofströms SK och SK Kamraterna, Sölvesborg.

Individuella DM-tävlingar organiserades och ett regelrätt seriesystem, till en början med tiomannalag, växte fram. Det första Nordskånemästerskapet, som kallades Göingemästerskapet, arrangerades för övrigt våren 1936 på Weséns konditori och vanns av Rudolf Persson, Bjärnums SK. På tredje plats  placerade sig Åke Wesén.

Bengt Eklund (1877-1968), som tillhört styrelsen i elva år, utsågs 1934 till föreningens förste hedersmedlem. Denna ära vederfors i samband med klubbens 15-årsjubileum två år senare även Göte Nyberg, då avflyttad till Stockholm, Ivan Crona, då avflyttad till Borrby, samt Torsten Åhlander, Gösta Lundberg, Albert Jönsson och Olof Nilsson. Från tidningen Folket i Bild överlämnades vid detta tillfälle en ordförandeklubba som jubileumspresent.

I den kortfattade, handskrivna verksamhetsberättelsen för spelåret 1935-36 redovisas 28 medlemmar som avverkat sammanlagt 467 partier i tre turneringar. 1936 hade man dessutom för första, och enda, gången i klubbens historia spelat en särskild sommarturnering. Omsättningen var blygsam, totalt 79:65, med en behållning av 9:68. Största utgiftsposten, 37:77, gällde priser i de olika turneringarna.

För att förstärka klubbens ekonomi arrangerade man mot slutet av decenniet några fester i ett par på den tiden livligt frekventerade nöjesparker, Bokelund, Vinslöv och Ekbacken, Mölleröd. Det första försöket misslyckades och man tvingades ta ett banklån på 200 kr för att täcka ett stort underskott.

Året därpå gick det bättre och tablån över räkenskaperna vid festen i Mölleröd 8-9 juli 1939 visade ett överskott på 396:71. Omsättningen uppgick till 1.324 kronor. Man sålde dansbiljetter för 249:15 medan serveringen inbringade 182:50. Musiken kostade 170 kronor och man fick betala 40:40 i nöjesskatt.

1940-talet

Krigsutbrottet 1939 medförde allvarliga störningar för den schackliga verksamheten i hela landet, inte minst på grund av de omfattande inkallelserna. Sveriges Schackförbunds kongress i Örnsköldsvik år 1940 blev inställd, ett faktum som ett par årtionden senare skulle komma att kosta Nordskåne ett SM-arrangemang.

Utvecklingen i Hässleholms SK bröts och klubben drabbades så hårt att man 1940 endast redovisade fyra medlemmar. Märkligt nog överlevde föreningen, något slags turneringar spelades och man lyckades även skrapa ihop lag för deltagande i distriktsförbundets serier. Lite hjälp fick man genom att förbundsstyrelsen skar ner antalet spelare per lag från tio till sex. De sporadiskt förekommande matchreferaten från denna tid innehåller emellertid en hel del walk over.

I samband med HSK:s 60-årsjubileum 1981 skrev signaturen ”Fred”  (Fred Johannesson) i Norra Skåne:

– Som eldsjäl och sammanhållande länk minns man med största tacksamhet Gunnar Plato, mångårig styrelsemedlem och ordförande samt med mer än 50 år som tävlingsspelare bakom sig …

Gunnar Plato (1907-1980), gjutare till yrket, lärde sig inte spela schack förrän i 20-årsåldern. Han blev medlem av schackklubben 1928 och kom sedan att tillhöra styrelsen i nästan 30 år, först som kassör och sedan som ordförande. Då han avgick i början av 60-talet utsågs han till hedersmedlem. Av allt att döma var det han som under de kritiska krigsåren räddade klubben. I början av 40-talet tjänstgjorde han också ett par år som förbundsordförande.

Då inkallelserna minskade ökade medlemsantalet på nytt. 1944 blev Folke Welinder, med tre klubbmästerskap på meritlistan, klubbens förste Nordskånemästare men det skulle dröja ända till säsongen 1948-49 innan man lyckades ta hem Nordskåneserien. Denna hade inledningsvis dominerats av Kristianstads SK och Älmhults SK. Bjärnums SK vann sedan fyra år i rad.

1946 firade klubben sitt 25-årsjubileum med en festlighet på Stadshotellet. I arrangemanget ingick en match mot ett lag från Nordskånes Schackförbund. Hässleholmarna får sägas ha klarat sig hyggligt – nederlaget stannade vid 5½-7½. På toppbordet spelade Torsten Åhlander remi mot Arthur Håkansson.

Strax därefter hyrde man in sig i Handelsklubbens lokaler på Stadt, och här kom man att stanna i åtskilliga år.

Slutet av 40-talet var en dynamisk tid med 30 medlemmar engagerade i turneringsspel. 1948 mötte man Bjärnums SK i vänskapsmatcher över 17 respektive 16 bord samt Perstorps SS i en liknande match över 14 bord. Ett rekord sattes tre år senare då man tog sig an Hörja SK i en match över hela 18 bord. I samtliga dessa matcher satt Torsten Åhlander på toppbordet.

1949 fick klubben besök av Malmömästaren Simon Krenzisky som bl a stod för en simultanuppvisning mot 25 motståndare med resultatet +18 -3 =4. De som lyckades besegra honom var Harald Svensson och Alvar Schönhult från Vanneberga SK samt Tage Ljungbeck, Hörja SK. 17-årige hässleholmaren Mats Lindholm var en av dem som lurade mästaren på en halv poäng. Föreställningen var inte slut förrän klockan två på morgonen.

1950-talet

År 1950 fick klubben en välkommet nytillskott i form av Lars Grönlund (1917-1982), en jurist bördig från Västmanland som öppnade egen advokatbyrå och på lediga stunder visade sig vara en ivrig, och stark, schackspelare. Han skulle komma att hemföra tio klubbmästerskap och det hände ofta att han vann alla partierna.

Lars Grönlund tävlade sällan eller aldrig utanför klubben men under 50-talet tillhörde han Skånes främsta. På första  bord i klubblaget mötte han vid åtskilliga tillfällen representanter för den yppersta skånska eliten och skilde sig med heder från uppgiften.

Ett kortvarigt gästspel gjordes av Bo Aurell, lärare vid Tekniska skolan som 1950 hann med att vinna Nordskånemästerskapet och som längre fram skulle komma att återvända till Hässleholm.

Andra spelare som på 50-talet berikade schacklivet i staden i samband med värnpliktstjänstgöring vid något av regementena var bl a John Ljungdahl (toppnamn i Helsingborgs SS), Ralph Halleröd (svensk juniormästare 1956 och svensk veteranmästare 2006) samt några år senare Rolf Lekander (landslagsman och stormästare i korrespondensschack). Lekander vann för övrigt klubbmästerskapet i Hässleholm säsongen 1966-67.

Den dominerade händelsen under 1950 var annars SM-tävlingarna i Kristianstad, som dock utnyttjades dåligt av distriktets egna förmågor. Endast en handfull ställde upp. Två kom från Hässleholm, Bo Aurell i klass I och Mats Lindholm i juniorklassen.

1950 passerades Hässleholm av Gideon Ståhlberg, som vid denna tid höll på att etablera sig som en av världens bästa. Påpassligt engagerade schackklubben honom för en simultanuppvisning på Stadshotellet. Här han tog sig an 27 motståndare med resultatet +18 =9.

Samma år bröt sig nordvästra delen av landskapet loss från Skånes SF och bildade ett eget distrikt under namnet Nordvästra Skånes SF. Utbrytningen sågs inte med blida ögon av Sveriges Schackförbund som ansåg att tre distrikt i Skåne var alldeles för mycket. Försök att överbrygga de motsättningar som utan tvivel fanns mellan Malmö-Lund-området och resten av landskapet var emellertid fruktlösa.

1950 hade Sveriges Schackförbund inlett ett försök med en allsvensk serie som i huvudsak var förbehållen distriktslag och spelades under en enda helg. Från Nordvästra Skånes ordförande Helge Bertulf kom i början av 50-talet ett initiativ som gällde enbart klubblag. Vid denna tid var tävlingsutbudet tunt och även om utbyte över distriktsgränserna naturligtvis förekom skedde det inte under så regelbundna former som det nu blev fråga om.

Hösten 1952 föddes sålunda Allskånskan, en elitserie som drevs gemensamt av de tre skånska distriktsförbunden under 17 säsonger. Det första året bestod serien av åtta lag. Omgående utökades antalet till tio. Idén att utdela två poäng för matchseger slog så småningom igenom men försöket att premiera även partivinster på samma sätt visade sig vara alltför svårsmält.

De första laguppställningarna finns bevarade. Hässleholms såg ut enligt följande:

Lars Grönlund, Sture Berg, Gunnar Plato, Karl Lassen, Gösta Lundberg, Mats Lindholm, Dieter Schmidt och Egon Lundvall.

I den första serien deltog från Nordskåne klubbarna i Hässleholm och Kristianstad. Andra Nordskånelag under årens lopp var Älmhults SK, Lönsboda SK, Markaryds SK, Vanneberga SK, Osby SK, Bjärnums SK och Näsums SK. Under var sin säsong tävlade Kristianstads SK och Hässleholms SK med vardera två lag.

De inledande åren pendlade HSK mellan Allskånskan och distriktsserien. Tre lag flyttades ner medan segraren i respektive distriktsserie flyttades upp.

1951 hade Hässleholm gjort ett första blygsamt försök med organiserad ungdomsverksamhet. Det var av nöden påkallat – medlemsantalet hade i det närmaste halverats sedan Skånska Pansarregementet, P 2, (som anlänt till staden 1947), hade fått en egen schackklubb. 1950 redovisades blott 14 medlemmar. Tio år senare hade siffran mer än fördubblats tack vare en alltmer målmedveten satsning på ungdomssidan.

1951 firade man 30-årsjubileum med en simultanföreställning av Gideon Ståhlberg, som mötte 28 spelare från Hässleholms SK och angränsande klubbar. Ståhlberg klarade sig utan nederlag men gav ifrån sig nio remier.

Samma år utkämpades två tidningspartier mot Vanneberga SK med resultatet 1½-½. Därmed erövrade klubben ett av Norra Skåne uppsatt pris.

1955 noterades Mats Lindholm för seger i en klass II-grupp vid SM i Södertälje. Året därpå vanns Nordskånemästerskapet av Sture Leanderson, medlem redan på 30-talet, som nu hade återvänt till Hässleholm efter 18 år i Sölvesborg.

Hösten 1957 arrangerade Radiotjänst i samarbete med Sveriges Schackförbund det s k Radioschacket, en gigantisk historia med 3 600 startande, därav cirka 600 klubblösa spelare. I första omgången sållades 322 klubbsegrare fram. Dessa fördelades senare på 20 distriktszoner.

I Nordskåne/Blekinge vanns Lars Grönlund Nordskånegruppen men föll sedan mot unge Assar Bergdahl, Kallinge med ½-1½. Den senare vann överraskande den radiosända finalen mot Sune Grape, Kiruna efter sju timmars kamp. Som pris erhöll Bergdahl en veckas vistelse vid 1958 års schackolympiad i München.

Åren 1959-63 och 1965-69 hade klubben ett givande årligt utbyte med Växjö SK, som man mötte i totalt tio matcher på upp till 15 bord. Hässleholm vann fem av dessa drabbningar och en slutade oavgjord. Samtliga laguppställningar är bevarade.

1958-60 arrangerades även en årlig triangelturnering för tiomannalag med deltagande av klubbarna i Hässleholm, Kristianstad och Vanneberga. Kristianstad vann två av dessa turneringar, Hässleholm en.

1960-talet

Bjärnums SK dominerade 1940-talet medan Kristianstads SK var 50-talets mest framgångsrika klubb. 1960-talet skulle däremot bli Hässleholms, och det på ett sätt som ingen kunnat drömma om.

Mycket stor andel i klubbens framgångar under dessa år hade Knut Arnstam (1924-1989), Nordskånes genom tiderna mest meriterade spelare. Han var född i Halmstad, där han i mycket unga år inledde sin karriär som problemförfattare. Under årens lopp komponerade han ett hundratal problem och studier samt erhöll ett 60-tal utmärkelser i problemtävlingar.

Redan 1941 ställde Arnstam upp i den första av närmare 20 SM-tävlingar. 1954 segrade han i en klass I-grupp och erövrade titeln mästare. Under de närmast följande åren presterade han flera anmärkningsvärda resultat och 1960 hemförde han i hård konkurrens segern i en sanktionerad mästarklassgrupp i Stockholm. Därmed tog han steget upp i landslagsklasen. Kulmen nåddes 1963 och 1964 med spel i Sverigemästargruppen.

1952-58 var Arnstam verksam i Växjö. Under denna tid erövrade han fyra DM-tecken och utsågs till Södra Smålands (tidigare Värends SF) förste hedersmedlem. Han flyttade därefter till Hässleholm där han med en jur kand-examen i botten erhållit en administrativ chefstjänst som i sinom tid renderade honom titeln stadsombudsman.

13 klubbmästerskap (rekord) 1959-87 och tio Nordskånemästerskap (rekord) 1966-84 vittnade om hans kapacitet. I slutet av 50-talet lade Arnstam fram ett förslag som kom att revolutionera DM-tävlingarna och som ledde till en kraftig ökning av antalet deltagare. Huvudidén bestod i att indela de tävlande i de lägre klasserna i fyramannagrupper där man möttes alla mot alla.

Arnstam intresserade sig även för korrespondensschack och under 70-talet deltog han i två finalturneringar om Europamästerskapet. I den första belade han en mycket meriterande sjätteplats i konkurrens med bl a danskarna Jörn Sloth (senare världsmästare i korr) och Erik Bang (senare världens högst rankade korrspelare) samt de sovjetiska VM-finalisterna Vsevolod Kosenkov och PjotrDubinin. Han kvalificerade sig också till en semifinalgrupp i kampen om VM, med en utmärkt tredjeplats som resultat.

Under 60-talet nådde klubblaget med Arnstam som ankare stora framgångar i Allskånskan, som man tillhörde nio säsonger i följd med en andraplats och två tredjeplatser som bästa resultat. En av de främsta lagprestationerna genom tiderna utfördes den 14 februari 1960, då man på bortabord spelade ­­­­­4-4 mot Malmö AS´ stjärnspäckade lag:

Inge Johansson – Knut Arnstam 0-1, Jan Roth – Lars Grönlund 1-0, Simon Krenzisky – Fred Johannesson 1-0, Rolf Martens – Bo Plato 0-1, Günther Krenzisky – Åke Andersson 0-1, Sture Nilsson – Heldur Alver 1-0, Bent Sörensen – Karl Lassen 1-0, Hans Nilsson – Gunnar Plato 0-1.

Bo Plato och Åke Andersson var produkter av 1951 års juniorsatsning. Båda hamnade så småningom i Malmö, där Andersson under lång tid var en drivande kraft i Kirsebergs SK.

En annan tidig ”exportprodukt” var Per Olof Höllfors (klubbmästare 1945-46) som i mitten av 50-talet var med om att grunda Lunds Akademiska SK och säsongen 1957-58 tog 7 poäng av 8 möjliga på LASK:s förstabord i Allskånskan. Han kom sedan att avsluta sin karriär i Österlens SV.

1961 arrangerade Nordskånes SF sitt första juniormästerskap, vilket vanns av Peter Östberg, Kristianstads SK. Året därpå segrade hässleholmaren Per-Olof Gromark. I likhet med Östberg avancerade Gromark till riksförbundets mästarklass och så småningom kom han även att tävla om SM-titeln i korrschack. Båda är sedan länge verksamma i Västsverige.

Hässleholm fick ytterligare två juniormästare under 1960-talet: Lars Tegård 1967 och Christer Sand 1969. Tegård fungerade sedan som klubbordförande under några besvärliga år på 90-talet. Han är fortfarande aktiv medan Sand har övergett schacket.

I verksamhetsberättelsen för säsongen 1961-62 konstaterades bl a att mer än 60 spelare hade deltagit i de interna turneringarna och att man inte längre behövde ängslas för nyrekryteringen:

– Ett 20-tal intresserade juniorer hade redan fört upp klubben till en ledande plats i distriktets journaler för juniorverksamhet …

Klubbens 40-årsjubileum 1961 firades med en simultanföreställning av den unge norske mästaren Svein Johannessen som tog sig an 27 motståndare med resultatet +19 -5 =3. De som lyckades besegra honom var hässleholmarna Knut Arnstam och Heldur Alver, Kristianstadsborna Arne Andersson och Lasse Larsson samt Vannebergas Lave Olserud.

1967 engagerades den danske stormästaren Bent Larsen för en liknande föreställning. Larsen, vid denna tid på väg att etablera sig som en av världens bästa, mötte 32 spelare. På mindre än fyra timmar hade han noterat 31 segrar och en remi (mot Mats Lindholm).

Senare samma år fick man besök av nykorade Sverigemästaren Rolf Martens, som mötte 20 motståndare med resultatet +14 -4 =2. De som lyckades besegra honom var Ingvar Rosenberg, Hässleholm SK, Owe Håkansson, Finja SK samt Mats Carlsson och Sven Jönsson, Vanneberga SK.

Inledningsvis konstaterades att krigsutbrottet 1939 kostade Nordskåne ett SM-arrangemang. 1940 års kongress, med vidhängande tävlingar, skulle som nämnts ha ägt rum i Örnsköldsvik men blev inställd. 1962 anmälde sig Älmhults SK som SM-arrangör efter att ha försäkrat sig om stöd både från kommunen och Nordskånes Schackförbund. Riksförbundet beslöt emellertid att förlägga evenemanget till Örnsköldsvik, förmodligen som kompensation för uteblivandet drygt 20 år tidigare.

60-talet visade sig vara en lagschackets förlovade tid. Hässleholms SK ställde under några år tre seniorlag på benen och vid flera tillfällen vann man Nordskånes junior- och pojklagsserier som hade premiär hösten 1962.

1966 startade Nordskånes Schackförbund tävlingar i lagblixt. Även dessa kom att domineras av Hässleholm, som 1968-85 vann 14 gånger av 18 möjliga.

Decenniet bjöd i övrigt på flera individuella prestationer av hög klass:

1961 vann Fred Johannesson en klass I-grupp vid SM i Avesta och erövrade mästartiteln.

1962 segrade Bo Plato i en klass II-grupp vid SM i Örnsköldsvik.

1964 tog Mats Lindholm hem en sanktionerad klass I-turnering i Landskrona och utnämndes till mästare. Tre år senare vann han även Nordskånemästerskapet.

1967 vann Per-Olof Gromark en av juniorgrupperna vid SM i Göteborg. I finalen, som spelades i Stockholm, kom han på fjärde plats sedan han startat fint men fallit igenom i de två sista ronderna.

1965 fyllde Nordskånes Schackförbund 30 år och det firade man med att arrangera sanktionerade turneringar i klass I och II på Hotell Göingehof i Hässleholm. Klass I vanns av Bo Plato med framträdande placeringar även för Fred Johannesson och Per-Olof Gromark.

1966 stod Bo Plato som segrare i Sydsvenska regionmästerskapet i Malmö. Han kvalificerade sig därmed till finalen i Öppna SM som ägde rum i Krylbo. Här belade han tredje plats.

Året därpå arrangerade klubben i samarbete med Norra Skåne en serie för korporationslag. Den vanns av ungdomar från Tekniska gymnasiet före lärare från samma skola. 8 tremannalag deltog.

1968-69 var klubben även representerad i en korpserie för handboll (!). Här placerade man sig på sjätte plats bland elva lag.

Den sista upplagan av Allskånskan spelades 1968-69, jämsides med den första versionen av den moderna Allsvenskan. Trean i Allskånskan var direkt kvalificerad till division I vilket sade en hel del om seriens status. Olyckligtvis hade Hässleholms SK åkt ur och fått börja om i distriktsserien. Denna vanns utan större svårigheter men den samtidiga starten i Allsvenskan division II södra blev mindre lyckosam – sista plats och nedflyttning till division III.

1970-talet

Under detta decennium hade föreningen kortvariga utbyten med ett par danska klubbar, Helsingörs SK och Lyngby-Virums SK i Köpenhamn.

1971 firade man 50-årsjubileum med en starkt besatt blixtturnering som vanns av Knut Arnstam före Bo Plato och Lars Tegård. Vid detta tillfälle överlämnades Nordskånes Schackförbunds diplom för förtjänstfull verksamhet till Heldur Alver, Lars Grönlund, Knut Arnstam, Sture Leanderson, Einar Rosberg och Åke Nordström.

Det tog tid innan laget stabiliserade sig i Allsvenskan, där man under decenniets första hälft pendlade mellan division III och division II, stundom med långa och dyra resor till bl a Göteborg, Borås, Motala och Linköping. 1976 inleddes emellertid en tioårig sejour i division II med en andraplats (1982) och en tredjeplats (1985) som bästa resultat.

Knut Arnstam hade under några år ransonerat sina framträdanden i klubblaget men 1970-76 vann han sex Nordskånemästerskap av sju möjliga. 1972 bröts hans svit av unge Åke Westin, Finja SK, som året därpå gick över till Hässleholm och omgående slog sig ner på toppbordet. Han vann för övrigt  Nordskånemästerskapet även 1979.

1974 dominerades Nordskånemästerskapets elitgrupp av Hässleholmsspelare: 1) Knut Arnstam, 2) Åke Westin, 3) Ronny Andersson …

Det aktiva ungdomsarbete som inletts i början av 60-talet sköt ytterligare fart under 70-talet och 1975 steg antalet medlemmar från 28 till 61. Några år senare hade siffran passerat 80-strecket.

En av orsakerna till klubbens framgångar under dessa år var tillgången på kloka och uppoffrande ledare. Utöver vad som redan sagts förtjänar ytterligare några ett särskilt omnämnande:

Heldur Alver (1923-1983), Estlandsfödd veterinär som efter tio år som sekreterare (1954-64) tjänstgjorde ytterligare tio år som ordförande;

Sture Leanderson (1910-1975), typograf som 1954 utsågs till kassör, en befattning som han upprätthöll ända tills han tragiskt omkom i en trafikolycka;

Åke Nordström (1919-1989), kontorist vid järnvägen och sekreterare 1964-82. Han uträttade även ett förtjänstfullt arbete som ungdomsledare;

Folke Thynell (1911-1970), katalogredaktör med militär bakgrund. Han profilerade sig som organisatör och ungdomsledare;

Karl Lassen (1907-1989), lantmätare till professionen, klubbsekreterare i slutet av 40-talet och början av 50-talet, utsågs 1978 till hedersmedlem;

Einar Rosberg (1917-1996), stridsvagnsmekaniker vid P 2. Då regementets schackklubb lades ner gick han med i Hässleholms SK. Här kom han att tillhöra styrelsen i närmare 30 år, mesta tiden som kassör och allt-i-allo 1975-1995.

Nils Hall (1916-2007), trädgårdsmästare, vice ordförande 1978-1991, som ägnade mycken tid åt ungdomsverksamheten.

Samtliga ovan nämnda, plus ytterligare några, togs också i anspråk av distriktsförbundet.

1975-76 tjänstgjorde Lennart Ekström som klubbordförande. Han visade sig vara en idéspruta som under tre år sammanställde en klubbtidning i A4-format med namnet J´adoube, från början en stencilerad utgåva med trevlig läsning och mycken information. I nr 1/77 publicerades bl a en rankinglista, vars topp såg ut så här:

1. Åke Westin 2188, 2. Knut Arnstam 2154, 3. Lars Grönlund 1925, 4. Mats Lindholm 1893, 5. Ulf Modéer 1886 …

Vid denna tid hade man flyttat till korpens lokaler på Åkaregatan.

För ett anmärkningsvärt resultat svarade Åke Westin när han 1977 placerade sig på fjortonde plats bland 94 startande i Öppna SM i Göteborg, endast en poäng efter segrarduon Per-Inge Helmertz och Tom Wedberg.

Samma år övertogs ordförandeklubben av Mats Lindholm (1932-2010). Han skulle komma att sitta kvar på denna post i 18 år. Under tiden kom han att alltmer inskränka sitt eget tävlande vilket bl a resulterat i ett par goda SM-resultat i klass M. Som studerande i Lund hade Lindholm redan 1959 ingått i det svenska laget vid studentolympiaden i Budapest. Yrkesverksam som lärare undervisade han i många år i matematik och fysik vid Hässleholms tekniska skola.

1979 tog klubben initiativet till ett särskilt Hässleholmsmästerskap, som samlade deltagare från fyra föreningar: Hässleholms SK, Vanneberga SK, Hörja SK och Finja SK. Den första upplagan, med 20 startande, vanns av Knut Arnstam som segrade även året därpå.

1980-talet

Tre nya, intressanta namn anslöt sig till klubben i början av 80-talet:

Förre Radioschackvinnaren Assar Bergdahl, som bosatt sig i Everöd och som tidigare representerat bl a Kristianstads SK, Bo Plato, som flyttat tillbaka till Hässleholm efter många år i Malmö, och Knut Rang, ursprungligen skolad i Malmö AS och Lunds ASK, som var lärare i Klippan.

Bergdahl hade bl a ett Nordskånemästerskap (1978) i bagaget. Han vann även 1983, då med den största segermarginalen i tävlingens historia – hela 3 poäng före närmaste man.

Bergdahl var också under lång tid engagerad i SSKK, Sveriges Schackförbunds Korrespondensschackkommitté, där han bl a fungerat som turneringschef. 1985 tröttnade han och lämnade helt schackets värld.

Bo Plato hade liksom Knut Arnstam och Assar Bergdahl intresserat sig för korrespondensschack. Sin första korrturnering spelade han redan 1955. I början av 80-talet vann han en klass M-grupp och under de följande åren deltog han bl a i fyra turneringar om SM-titeln med en fjärdeplats som bästa resultat.

Knut Rang fick inom kort en tjänst i Laxå men behöll hela tiden sitt medlemskap i Hässleholms SK. Han har aldrig varit bosatt i Göingebygden men även sedan han återvänt till födelsestaden Malmö deltog han flitigt i bl a lagmatcher långt in på 2000-talet.

Något år efter Bergdahls sorti lämnade Åke Westin klubben. Han har tävlat sparsamt sedan dess men är fortfarande aktiv i Helsingborgs SS.

Westin fick en god ersättare i Bo Aurell (1920-2006) som 1987 flyttade tillbaka till Hässleholm. Hans schackliga prestationer hade få motstycken på våra breddgrader:

Efter SM-debut som 17-åring 1938 erövrade han mästartiteln 1953 och vid SM i Karlskrona tio år senare var han ytterst nära att bli Sverigemästare. Trots fyra avslutande förluster i Sverigemästargruppen delade han andra plats efter Kristian Sköld med Anton Fridh, Zandor Nilsson och Erik Lundin.

Aurell tillbringade 16 år i Borås (SK Fenix) och flyttade sedan till Göteborg (SS Manhem där han på 70-talet bl a vann tre KM i följd). I 20 år undervisade han i matematik och fysik på universitetsnivå samt författade läroböcker. Hans hustru hade anknytning till norra Skåne och det var därför familjen på nytt slog sig ner i Hässleholm.

Trots att han nu började bli till åren var Aurell fortfarande en mycket stark spelare som med lätthet försvarade en plats på något av toppborden. 1988 gjorde han come back i SM. Delad seger i en klass I-grupp medförde omgående uppflyttning till klass M, där han under de närmast följande åren presterade mycket goda resultat.

Säsongen 1981-82 kom klubbens förstalag på andra plats i Allsvenskan division II södra med 10 matchpoäng av 14 möjliga. Denna prestation, som torde vara en av de förnämsta laginsatserna genom tiderna, utfördes av följande oktett: Åke Westin, Knut Arnstam, Assar Bergdahl, Bo Plato, Ulf Modéer, Knut Rang, Mats Lindholm och Fred Johannesson. Goda inhoppare var Raimo Issal och Lars Tegård. Arnstam blev bäste poängplockare med 5½ poäng av 6 möjliga.

I maj 1982 firade klubben sitt 60-årsjubileum med en sammankomst på restaurang Ekehus. Särskilt inbjuden var internationelle mästaren Erik Lundin, 78. Han gav en simultanföreställning under vilken han tog sig an 28 motståndare med resultatet +13 -3 =12. De som lyckades besegra honom var Nils Hall samt Karl Svensson och Ture Eriksson, båda från Vanneberga SK. Nordskånes Schackförbunds ordförande Owe Håkansson överlämnade vid detta tillfälle diplom för förtjänstfullt arbete inom förbundet till Mats Lindholm, Nils Hall och Bo Plato.

Vad kom ut av den omfattande ungdomsverksamheten? För det övervägande flertalet var schacket en trevlig fritidssysselsättning under några år men mot slutet av 80-talet bestod faktiskt förstalaget till hälften av egna juniorprodukter. I främre ledet gick Anders Göransson, som 1989 tog det första av sina tre Nordskånemästerskap. Han skrev i början av 90-talet på för Kristianstads SK varpå han flyttade till USA och försvann ur sikte.

Långt tidigare hade juniorerna uppmärksammats i medier och verksamhetsberättelser. Hösten 1982 hade klubben således inte mindre än 30 ungdomar engagerade i turneringsspel. Ett par år senare deltog nio Hässleholmsspelare i Yngre Junior-DM. Sex av dem kom hem med priser. En i sextetten hette Jonas Andreasson som året därpå erövrade sin fjärde DM-titel. Han var en av de många som tidigt lade schacket på hyllan.

1985 arrangerades Öppna SM i Markaryd som ett led i firandet av Nordskånes Schackförbunds 50-årsjubileum. Tävlingen, som samlade 95 deltagare i seniorklassen, var mycket starkt besatt och vanns av Ferdinand Hellers före Ralf Åkesson. Bästa nordskåningar blev Knut Arnstam och Assar Bergdahl med 5 respektive 4½ poäng.

Året därpå resonerade man inom distriktsförbundet om möjligheterna att arrangera ”stora” SM i Hässleholm 1989. Diskussionerna resulterade inte i något konkret.

De som sysslade med ungdomsverksamhet hade under lång tid fått hålla till godo med flera olika lokaler för träning och tävlingar. Nu fick man i Jonny Nilsson en engagerad ledare som öppnade filial på Ljungdala (skola och bibliotek).

1990-talet

Ett par besök av Stellan Brynell, internationell mästare och en skicklig pedagog, under 90-talet bidrog med all säkerhet till att stimulera intresset bland ungdomarna. Påfallande är också hur flitigt tävlande i flera fall bidrog till att höja spelstyrkan.

1990 upprepade Bo Aurell den seger i Nordskånemästerskapet som han vunnit 40 år tidigare. Han skulle komma att erövra titeln ytterligare två gånger, 1994 och 1995. Sistnämnda år fick han dela förstaplatsen med Kristianstadsspelaren Leif Höglund. I 1991 års upplaga av den öppna turneringen Limhamn Open i Malmö svarade Aurell för en annan uppmärksammad insats – åttonde plats bland 135 startande.

Verksamhetsberättelsen för 1990-91 redovisade 80 medlemmar, därav 57 ungdomar. 45 av dessa erhöll särskilda träningspriser. Som särskilt anmärkningsvärt framhölls att inte mindre än 19 flickor varit engagerade under säsongen.

Några av juniorerna började tidigt låta tala om sig. En av dem var Jens Riis som 1990 delade segern i MSF Open, en breddtävling i anslutning till Malmö Open. Den hade samlat 65 deltagare och stod öppen för spelare med mindre än 1500 i ranking.

1991 fyllde schackklubben 70 år och det firade man bl a med en simultanföreställning av Pia Cramling. I stadsbiblioteket mötte vår kvinnliga världsstjärna 32 spelare från klubbar i Nordskåne med resultatet +28 -2 =2. Knut Rang och Paul Sjöberg, Knislinge SK var de enda som lyckades besegra henne.

Skol-SM i Lund samma år såg ungefär hälften av de 19 deltagarna från Hässleholm på prisplats.

Året därpå blev Hässleholms SK, med 21 startande, för första gången bästa klubb vid Yngre Junior-DM i Vinslöv. Denna bedrift upprepades vid ett par tillfällen i början av 90-talet och 1995 lade man beslag på fem av de nio titlar som stod på spel.

1992 arrangerades Skånska Skolmästerskapet på Jacobsskolan i Hässleholm med Jonny Nilsson och Berne Lundberg, Vanneberga SK som huvudansvariga. Det deltagarrekord, 257 startande, som sattes vid detta tillfälle står sig fortfarande. Av de 33 deltagarna från Hässleholms SK placerade sig mer än hälften på prisplats. Denna tävling arrangerades i Hässleholm även 1996, då den samlade 214 startande, därav 48 flickor.

På hösten 1992 deltog Bo Aurell som officiell nordisk representant i Veteran-VM i Bad Wörishofen, Tyskland. Här gick han in på 24:e plats bland 125 startande och spelade till sig ett respektingivande elotal (ett internationellt rankingtal). Aurell var obesegrad ända till den sista av de elva ronderna. Bland konkurrenterna fanns nio stormästare och tre IM. Förre VM-kandidaten Efim Geller, Ryssland, utgick som segrare.

1993 blev Hässleholm SK åter bästa klubb vid Yngre Junior-DM. Av de nio titlarna erövrade man en tredjedel. Vid Skånska Skolmästerskapet i Kävlinge tog man två titlar, genom Jens Riis och Linus Olsson.

Samma år ställde man för första gången upp i Schack-8:an i Bara, en tävling för åttamannalag med åldersgränsen placerad vid 15 år. Debuten gav 14:e plats bland 24 lag. 1994 placerade sig hässleholmarna som fyra och 1995 som sexa.

Vid SM i Haparanda 1994 var Jens Riis inlottad i klass II. Tack vare sitt förhållandevis höga rankingtal fick han en friplats i klass I, ett förtroende som han förvaltade genom att vinna sin grupp med 1½ poäng till godo på närmaste man. Året därpå delade han andra plats i juniorklassen vid Öppna SM i Sollentuna och vid SM i Borlänge delade han segern i samma klass.

1996 erövrades Nordskånemästerskapet för seniorer också av Jens Riis, född 1975. Andra begåvade ungdomar var Jesper Thiborg, född 1980, och Linus Olsson, född 1984. Olsson erövrade 1997-2004 fem Skol-SM-titlar och med början 1998 vann han Nordskånemästerskapet (för seniorer) fyra år i rad. Hans premiärseger i Skol-SM var den första som hemförts av en Nordskånespelare i denna tävling som arrangerats sedan 1956.

På hösten 1998 återupplivade Vanneberga SK den snart 20 år gamla idén med ett särskilt kommunmästerskap. 27 deltagare från klubbarna i Hässleholm, Vanneberga och Finja räknades in. Segern gick till Jesper Thiborg som var en halv poäng före Jens Riis. Året därpå placerade sig Thiborg som bäste hässleholmare på fjärde plats. Tre år senare delade Linus Olsson segern med veteranen Karl Svensson, Vanneberga SK.

Riis (klubbmästare 1993-94) och Olsson (klubbmästare 1997-98 och 2002-03) försvann i sinom tid till Lund där de tog plats i LASK:s elitserielag. Olsson ingick 2005 i ett av Sveriges tre lag vid Lag-EM i Göteborg. Thiborg flyttade till Malmö men har stannat kvar som medlem i Hässleholm, där han i snart tio år har upprätthållit sysslan som kassör.

1996 avled Fred Johannesson. Han var född 1915 och länge bosatt i Älmhult men han tävlade sedan flera år för Hässleholms SK. Johannesson började spela schack i Bjärnums SK på 30-talet och kom sedan att representera flera numera nerlagda klubbar i gränsbygden. SM-debuten ägde rum i Östersund 1942 då han vann en klass II-grupp. Under sin bästa period på 60-talet tillhörde han klass M.

1947-69 erövrade Johannesson Nordskånemästerskapet sex gånger. Han behöll en ansenlig spelstyrka långt upp i åren och så sent som några månader före sin bortgång var han med om att vinna en division III-grupp i Allsvenskan.

1996 segrade Jesper Thiborg i Limhamn Mini Open, en turnering öppen för spelare med mindre än 1600 i ranking. Han var rankad som nr 23 bland 64 startande.

1900-talets sista kommunmästerskap såg Linus Olsson som vinnare före Bo Aurell och 15-årige Olof Karlsson, vars morfar Stig Blad på sin tid hade tillhört Hässleholms SK.

Under några år i mitten av 90-talet redovisades inte mindre än 90 medlemmar men sedan gick det raskt utför. Jonny Nilsson, som drev en egen affärsrörelse, orkade inte fortsätta som ledare och någon ersättare stod inte att uppbringa. Hösten 1998 hade verksamheten vid Ljungdalaskolan somnat in och samtidigt blev klubben, som efter åren på Åkaregatan gästspelat på ett par andra håll i staden, uppsagd från sin lokal på Jacobsskolan. Man erbjöds ett alternativ som man av kostnadsskäl inte kunde acceptera då även försäljningen av Bingolotter, som under en följd av år räddat ekonomin, hade upphört.

Sommaren 1999 gjordes ett allvarligt menat försök till kraftsamling då Hässleholms SK gick samman med Vanneberga SK. Detta innebar att verksamheten i själva Hässleholm lades ner. All aktivitet flyttades till Vinslöv.

2000-talet

Klubbarna fortsatte att existera som självständiga enheter, och det gemensamma lagspelet under namnet Hässleholmsalliansen utvecklades framgångsrikt. En division III-grupp vanns i god stil och under de två följande åren presterade man utmärkta resultat i division II. I lägre serier ställde man ytterligare två lag på benen.

I verksamhetsberättelsen för säsongen 1999-2000 konstaterades att det första året med gemensam verksamhet varit framgångsrikt. Ett oroande tecken fanns emellertid – föreningarna redovisade ett gemensamt underskott på 10 000 kronor.

År 2000 gjorde Linus Olsson en ny uppmärksammad insats genom att gå in på tredje plats i en internationell juniorturnering som arrangerades av Limhamns SK. Även i den starkt besatta JSM-gruppen vid SM i Örebro placerade sig Olsson på bronsplats.

Kommunmästerskapet vanns av Bo Plato som segrade i samtliga sju partier. Han upprepade segern i denna tävling året därpå.

Viss ungdomsaktivitet började komma i gång i Stoby skola, där Berne Lundberg från Vanneberga SK och Birgitta Nede från Hässleholms SK höll i trådarna. Stimulans erhöll juniorerna bl a från Knislinge SK, där Gert Englund med familj organiserade en populär och regelbundet återkommande tävlingsverksamhet.

Våren 2001 debuterade Linus Olsson i juniorlandslaget vid en fyrnationskamp i Malmö, där han tog 1½ poäng av 3 möjliga på åttonde bord. Någon månad senare delade han segern i Limhamns internationella juniorturnering och i JSM-gruppen vid SM i Linköping noterades han för en ny bronsmedalj.

På hösten blev Olsson matchhjälte då juniorlandslaget för första gången sedan 1988 segrade i fyrnationsturneringen i Gausdal, Norge. På sjätte bord vann han samtliga tre partier. Vid årsskiftet svarade han för en ny förnämlig insats genom att dela tredje pris med Hans Tikkanen i den internationella juniorturneringen i Hallsberg.

Våren 2002 beslöt Vanneberga SK och Hässleholms SK vid ett extra årsmöte att gå skilda vägar. Orsaken var att de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt samarbete inte längre existerade. Under de tre år som man arbetat tillsammans hade klubbarna delat på utgifterna för t ex seriespelet. Vid det senaste bokslutet hade Hässleholm drygt 2 000 kronor i kassan och en skuld på över 8 000.Vanneberga hade fortfarande förhållandevis god ekonomi men ansåg sig inte kunna bära alla framtida kostnader på egen hand.

En av få ljusglimtar var att vid sommarens SM i Skara slutade Linus Olsson på samma poäng som segraren Hans Tikkanen i JSM-gruppen. Dessa två stod en klass för sig.

I övrigt var utsikterna för Hässleholms SK inför hösten 2002 dystra. Ett första försök att utse en stadgeenlig styrelse misslyckades, man hade inga pengar och ingen klubblokal och det ordinarie årsmötet, som hölls i en källarlokal på Kaptensgatan, bevistades av sex personer.

 

Till ny ordförande utsågs Bo Plato. Jesper Thiborg blev kassör och Hans Olsson (pappa till Linus) sekreterare. Övriga styrelseledamöter blev Jan-Erik Ringdahl och Pernilla Karlsson (syster till Olof).

Ett eget , trots allt ganska välbesatt klubbmästerskap påbörjades och vanns så småningom av Linus Olsson som nu flyttade till Lund. Något seriespel i Allsvenskan var inte att tänka på utan man började från början med ett lag i Nordskåneserien division V och ett i division VI. Förstalaget vann sin grupp och andralaget kom på fjärde plats. Bästa poängplockare blev Bo Aurell respektive Pernilla Karlsson.

En ny klubblokal, åter på Jacobsskolan, visade sig hösten 2002 kunna hyras på förmånliga villkor.

Klubben kunde lyckligtvis också fortsätta med egna aktiviteter i Stoby skola, där Birgitta Nede, Bo Plato och Pernilla Karlsson fungerade som ledare. Denna verksamhet gav närmare 20 nya medlemmar.

Ett halvt dussin flickor ställde våren 2003 upp i Skol-SM för flickor i Mölndal. 13 hässleholmare deltog i Junior-DM där man noterade fyra medaljplaceringar genom Jonas Lot och Sanna Andersson (silver) samt Jessica Lot och Cecilia Gunnarsson (brons). Klubben kunde vidare delta med två lag, alltså 16 spelare, i Schack 8:an i Bara.

Vid verksamhetsårets slut redovisades 33 medlemmar, därav 26 under 25 år.

Redan under 90-talet hade datorer på allvar börjat göra sig gällande och tillkomsten av Internet skulle komma att förändra vanorna i alla tänkbara sammanhang, inte minst schackliga. En av pionjärerna var Bo Aurell, som år 2003 började bygga upp en hemsida åt klubben. Helt självlärd engagerades han tidigt som testspelare åt Svenska Schackdatorföreningen. Åt Sveriges Schackförbund konstruerade han en schackskola som lades ut på förbundets hemsida.

Aurell var fortfarande en respektingivande motståndare som 2005 för andra året i rad vann det nordskånska pensionärsschacket och med lätthet försvarade sin plats på ett av toppborden i klubblaget.

Tack vare engagerade föräldrar genererade ungdomsverksamheten, där Birgitta Nede drog ett tungt lass, sponsorintäkter från fem företag vilket möjliggjorde utvecklandet av ett eget klubbmärke jämte inköp av speciella klubbtröjor.

Verksamhetsåret 2004-05 bjöd på flera andra glädjeämnen. I Skol-SM i Skara gick Alexander Johansson och Cecilia Gunnarsson in på fjärde respektive nionde plats bland 73 startande i E-gruppen. Cecilias insats ledde till att hon erhöll en plats i flicklandslaget mot Norge.

Alexander Johansson tog överraskande 6½ poäng av 7 möjliga i Nordskånemästerskapet och blev vid 12 års ålder den yngste segraren i tävlingens 68-åriga historia. I Schack 8:an i Bara vann han samtliga sju partier på första bord och ledde laget till en meriterande tredjeplats, klubbens bästa placering någonsin, före storklubbar som Malmö AS och Lunds ASK.

I Sparbanken Cup i Knislinge vann Axel Larsson fyra deltävlingar av fem, utan att förlora ett enda parti.

Gunnarsson, Johansson och Larsson var alla begåvade spelare som tidigt lämnade schacket. Johansson flyttade till Italien och när familjen efter några år återvände till Sverige slog den sig ner i Landskrona.

Under resten av 00-talet låg medlemsantalet  omkring 30. År 2006 genomfördes för första gången på flera år ett särskilt juniormästerskap som vanns av 11-årige Joel Pettersson, en annan talang som några år senare gick in på medaljplats i klubbmästerskapet men som sedan tycks ha låtit fotbollen komma före schacket.

2006 lyckades man bryta Osby SK:s fleråriga dominans i juniorserien för 8-mannalag och erövra en inteckning i det uppsatta vandringspriset.

Samma år noterades Bo Plato för sin första av fem segrar i pensionärsschacket. Med början säsongen 2003-04 vann han klubbmästerskapet sex år i följd. Inledningsvis var denna  tävling tämligen svagt besatt. 2008 stod han också som segrare i Veteran-SM vid SM i Växjö.

Stora förändringar inträffade i slutet av decenniet:

Distriktsmästerskapet i Nordskåne försvann, juniorserierna upphörde och Knislinge-tävlingarna dog ut. Vanneberga SK lades ner, i Hässleholm ökade antalet seniorer samtidigt som antalet juniorer minskade.

Klubben vann 2009 sin division III-grupp i Allsvenskan (bäste poängplockare blev Joel Petterson med 4½/5) men avstod av ekonomiska skäl från start i division II. I stället har man återvänt till den pånyttfödda Allskånskan, där man för närvarande försvarar en plats i division I.

Till sist några sifferuppgifter:

Vi har lyckats identifiera 574 lagmatcher för Hässleholms SK åren 1922-2011. Klubbens andralag har sedan 1929 spelat 301 matcher. Ett tredje lag utkämpade åren 1965-69 19 seriematcher.